Onko nukella persoonallisuus? - Har en docka en personlighet?

Sain eräältä tutultani erittäin hyvän kysymyksen nukkeihin liittyen. Tämä kysymys saattaa osittain kummuta taustastani, olen kiinnostunut sekä roolipelaamisesta, että kirjoittamisesta ja tätä myötä hahmojen luonnista. Minulta siis kysyttiin:

"Oletko antanut nukeillesi omat persoonat tai taustat?"

Mielestäni kysymys on siitä hauska, että se kertoo nukkeharrastuksen osasta, jolle olen itse ollut ehkä sokea. Ensin ajattelin, että kysymys on hiukan hassu, koska se lähestyy harrastusta tismalleen siitä kulmasta, mitä en harrasta enää yhtä ahkerasti eli roolipelaamisesta. Aloin kuitenkin miettiä asiaa tarkemmin: kyllä, minä luon nukeille persoonallisuuden eli teen heistä hahmon. Vaikka itse en toteuta kovin aktiivisesti omaa osaani pelaajana eli en leiki hoitamisleikkejä kovin usein nukkejeni kanssa, esiinnyn kuitenkin heidän äitinään ja ostan nukeille tietynlaisia vaatteita sen mukaan, kuka on kyseessä. Jokaisella nukella on myös "oma kaveri" eli jokin lelu, joka on mielestäni osa nuken minuutta, hänen lempilelunsa. Varsinaista taustaa en ole tytöille antanut mutta koska minulla on hyvä muisti, muistan mistä nukke on tullut. Mietin myös mielessäni kokemuksia, joita nukke on saattanut saada edellisessä kodissaan. Esimerkiksi Solis ja Lillan ovat saattaneet tavata joskus koska tiedän, että heidän omistajansa tuntevat toisensa. Silja on tottunut koiriin, koska heidän kotonaan oli koiria. Lisäksi Siljalla ei ole enää pikkuveljeä kuten edellisessä kodissa. Muistan vielä veljen nimenkin.

En kuitenkaan luo nukelle kuvitteellista taustaa siitä, olenko adoptoinut hänet joltakin. Vaikka joskus ostaisin etnisen nuken, en usko, että hän olisi sen erityisempi adoptointi minulle pelkän taustansa takia. En mieti varsinaisesti, kuka nuken on tehnyt eikä minun tarvitse tavata tekijää. Joskus tulevaisuudessa haluaisin valita nukkeni tekijän mutta lähinnä tekisin sen laadun takia, en muista syistä. En jotenkin näe sitä, mitä teen varsinaisena taustan luomisena. Persoonan sen sijaan selvästi luon mutta se on hyvin sidonnainen nuken ulkonäön kanssa.

Meillä asuu siis tällaisia tyttöjä:

Ingalill eli Lillan on rauhallinen ja tarkkailee mielellään. Hän on ehkä hiukan ujo. Lillan tykkää kauniista vaatteista ja käyttää paljon mekkoja ja muuta "vähän hienompaa". Lillan on herkkä mutta käyttää hyväkseen asemaansa perheen nuorimpana.






Hiippis on toisinaan hiukan kateellinen muille tytöille, joutuuhan hän nykyään jakamaan minut monen siskon kanssa. Hiippis tykkää huomiosta ja pitää siitä, kun häntä ihastellaan ja pidellään sylissä. Hiippiksellä on rento tyyli, hän käyttää toisinaan myös huppareita ja eri värejä laajalla kirjolla.





Peppiina on valitettavasti vähän siskojen varjossa. Hänen persoonansa ei ole yhtä valovoimainen vaikka hän katselee maailmaa uteliaasti aukinaisilla silmillään ja näyttää usein hämmästyneeltä. Peppiinaa ei tule kanniskeltua kovin paljon eikä käsiteltyä huvikseen, koska hän on toden sanoakseni aika painava. Uskon, että jotta saisimme Peppiinan luonnetta enemmän esille ja käyttöön, häntä pitäisi kuvata Hiippiksen tavoin lelujen kanssa tai erilaisissa ympäristöissä, jotta hän esiintyisi edukseen.



Amanda on hiukan vakava ja sulkeutuneen oloinen. Emme tunne häntä vielä kovin hyvin. Harmi kyllä, hän näyttää sylissä, painaessaan päätä kantajan olkaa vasten hiukan itkuiselta kurtistaessaan kulmiaan. Häntä tekee siis mieli keinuttaa, jotta paha olo menisi pois. Amanda on kuitenkin myös rauhallinen nukkuja, jonka katselemisesta tulee lempeälle tuulelle. Amanda on meidän pieni peikkotyttö.



Solveig eli Solis on hieno neiti mutta ei turhan ylpeä. Hän on mielellään kaikkien kanssa ja tykkää oleskella rennosti mutta edustaa itseään kuvissa aina kauniisti. Solis tykkää kun hänen hiuksiaan harjataan ja kallistaa sylissä kannettaessa päänsä kantajan olkapäälle. Hän on siis hellä halailija, perheen pehmo.





Silja on perheen iloinen tyttö. Hän on utelias ja avoin. Silja tykkää katsoa lastenohjelmia ja kuunnella, kun luetaan. Silja tykkää vieraista (vaikka vieraat eivät aina hänestä). Silja yltyy joskus riehumaan mutta ei kiukuttele kovin usein. Kun Silja on vastassa, kotiin on kiva tulla. Vaikka mieli olisi maassa, Silja saa sen aina hiukan iloisemmaksi.




Alva on salaa hiukan favorite. Hän ei tykkää pehmoleluista ja katselee mielellään vähän isompien tyttöjen ohjelmia. Häntä on helpoin kanniskella pienen kokonsa takia ja koska hän on myös kevyt, hänet on helppo asetella istumaan ja varmaan pienellä työllä seisomaankin. Tämä saa hänet
vaikuttamaan vanhemmalta kuin koko antaa ymmärtää. Pienellä pään kallistuksella ilme muuttuu vakavasta vienoksi hymyksi tai nukkujan tyytyväisyydeksi.
Alvaa ei haittaa käyttää vauvojen vaatteita vaikka hän onkin mielellään iso tyttö aina toisinaan (kun hänelle sopii siis).

Kiitos siis lukijalle hienosta kysymyksestä, tästä tuli yksiä kirjoittajan lempipostauksia!


Har en docka en personlighet?

Jag fick en väldigt bra fråga av en av mina bekant. Denna dockrelaterade frågan kanske beror delvis på min bakgrund som rollspelare. Jag tycker om att rollspela, skriva och därmed skapa en karaktär. Så, man frågade av mig:

"Har du gett en personlighet eller bakgrund till dina dockor?"

Jag tycker att frågan är ganska rolig för att det berättar om en del av dockhobbyn som jag har varit själv blind för. Först tänkte jag att frågan är lite löjlig, det skulle tyda på just till det som jag inte gör så mycket i dockhobbyn, alltså att rollspela. Men sen började jag att fundera på saken lite närmare: ja,jag skapar ju en personlighet till dockan alltså gör dem till en karaktär. Fast jag själv förverkligar min del som spelare alltså jag leker inte ofta leker där jag skulle sköta mina dockor. Jag däremot är deras "mamma" och köper viss slags kläder enligt det, vilken docka ska använda dem.Varje docka har sin "kompis" alltså en leksak som jag själv tänker att skulle vara dockans favoritleksak. En bakgrund har jag inte gett till mina dockor men jag har ett bra minne och jag minns varifrån mina dockor har kommit. Jag funderar också hurdana upplevelser dockorna kanske har fått i sitt föredetta hem. Till exempel Solis och Lillan har kanske möttsför att deras ägare känner varandra.Silja är van vid hundar för att hemma hos förra ägaren finns hundar. Silja har inte mera lillebrodern som i förra hemmet. Jag minns också vad lillebrodern hette.

Jag behöver inte möta den som har gjort dockan eller tänker på vem det kan vara. Om jag skulle vilja välja dockmakaren, jag skulle göra det endast för att få en docka av kvalité. Så jag ser inte det jag gör som att skapa en bakgrund. Personligheten istället skapar jag  men det beror mycket på det hur dockan ser ut.

Sådana flickor bor det hos oss:


Ingalill (Lillan) är lugn och observerar gärna. Hon är kanske lite blyg. Lillan gillar vackra kläder och använder mycket klänningar och annat "lite finare". Lillan är känslig av sig men utnyttjar sin position som yngsta i familjen.





Hiippis är emellanåt lite svartsjuk för andra flickor, hon måste ju dela mig med många syster. Hiippis
gillar att få uppmärksamhet och det att man beundrar henne och att man håller henne i famnen. Hiippis har en lättsam stil, hon använder också hupparen och olika färger.






Peppiina är tyvärr lite  i skuggan av sina systrar. Hennes personlighet är inte lika karismatisk fast hon tittar världen nyfiket med sina vidöppna ögon och ser ofta häpen ut. Jag bär inte runt Peppiina så ofta eller hanterar henne för att i sanningens namn hon är ganska tung.Jag toro att vi skulle kunna få
hennes personlighet mera ute och till bruk, hon borde fotograferas mera med leksaker och i olika miljön. Så skulle hon kunna visa sin bästa till oss.




Amanda är lite alvarligare flicka och verkar lite inåtvänt. Vi känner inte henne så väl ännu. Hon ser ut
när hon är i famnen, synd nog, när hon lutar mot min axel att hon skulle vara gråtfärdig när hon rynkar pannan. Man känner som om man måste gunga henne för att få henne på bättre humör. Amanda är ändå också den lugna sovaren, vem ger en en mild sinnestämning. Amanda är vår lilla trollflicka.






Solveig alltså Solis är en stilig flicka men inte för snorkig. Hon är gärna med alla och gillar att vara avslappnat men representerar sig fint i bilderna. Solis gillar när man borstar hennes hår och lutar sin
huvud mot dens axel som bär henne. Hon är alltså den ömma kramaren, familjens myspys.




Silja är familjens glada flicka. Hon är nyfiken och öppen. Silja tycker om att titta på barnprogram och lyssna när man läser. Silja gillar gäster (fast gäster inte alltid gillar henne). Silja eggar emellanåt sig att härja men bråkar inte med oss så ofta. När Silja väntar en är det trevligt att komma hem. Fast man skulle vara lite nedstämd, Silja gör en alltid lite gladare.





Alva är i hemlighet lite favorit-flicka. Hon gillar inte mjukisdjur och tittar gärna lite äldre flickors program. Hon är lätt att bära runt för att hon är så liten och för att hon är så lätt, det är enkelt att sätta henne att sitta och med lite arbete kanske också att stå också. Det här orsakar att hon verkar äldre än
hennes storlek antyder. När man sätter huvudet lite snett, minen blir från allvarlig till ett skört leende  eller lungt, nöjd sovande.
Alva bryr sig inte om att använda bebikläder fast hon är gärna en större flicka (när det passar henne).

Tack av en bra fråga, den här blev en av skrivarens favoritpostnindar!